The Scole Experiment

I början av år 1993 så satte fyra paranormala forskare i gång med en serie experiment som pågick i över fem år för att utreda om det fanns liv efter döden.

Deras forskningsresultat var så häpnadsväckande att medlemmar från The Society for Psychical Research bad att få vara med och bevittna resultaten. Det här är en dokumentär om det som hände i den lilla byn Scole i Norfolk, England.

“For the open-minded skeptic, the evidence collected over a period of six years and with more than five hundred sittings by the Scole experimenters and the afterlife team is absolute, definitive, irrefutable and irretrievably proven. Many regard the Scole experiment as the greatest recent afterlife experiment conducted in the Western world.”

Victor Zammit

Läs mer på The Scole Experiments hemsida.

Alvablot, Allhelgona och Halloween

candlesDen 31 oktober börjar något som benämns och upplevs på olika sätt, beroende på var i världen du befinner dig, vem du är och vilken trosuppfattning du har.

I Sverige är det Alvablot, i Mexico, Latinamerika och Spanien är det Día de Muertos (De Dödas Dag), på Irland, i USA och andra delar av världen firas Halloween. Andra uppmärksammar det keltiska ursprunget till Halloween; Samhain, medan andra tänder gravljus under den kristna Allhelgonahelgen.

Många av de traditioner vi har och högtider vi firar och uppmärksammar, är blandningar av både hedniskt, kristet och sekulärt, därför kan det vara svårt ibland att veta vad som är vad och varför vi gör som vi gör.

Jag har personligen inget emot festligheter så som Halloween, vi kan alla behöva lätta upp stämningen ibland, särskilt nu i denna mörka årstid, så att vi inte tar allting (inklusive oss själva) på så blodigt allvar. Men samtidigt så är det förstås bra att veta vad man gör och varför.

Vi kan ha kul utan att samtidigt vara omedvetna och respektlösa. Det finns förstås en tid för stillhet och kontemplation och en tid för lek, stoj och godisätande om man gillar sånt. Om man bara är medveten om vad man håller på med, så brukar det inte vara några större problem.

Vad är det vi firar och varför?

samhain_goddess_the_crone_angela_barnettDenna tid på året är för många en tid av övergång, vi lämnar så sakteliga hösten bakom oss och går mot vinter.

Dagarna är korta nu, mörkret råder och ljuset återvänder inte förrän årshjulet vrider sig igen vid Vintersolståndet, då solens ljus så sakteliga börjar växa i styrka.

Alvablot

I Sverige är det många hedningar som uppmärksammar denna mörka tid på året, som är gudinnan Hels tid, då förfäder och förmödrar hedras och det blotas till de döda, naturandar och gudomar som Frej, alvernas furste. Det är bra att ha dessa på sin sida nämligen, något som man väl förstod under förkristen tid. Ett Alvablot är en möjlighet att hålla ceremoni i stillhet och ligger långt ifrån det moderna Halloweens frosseri och ståhej.

Samhain

Kelterna såg denna tid som slutet på det som varit och början på något nytt, det var deras nyår som de kallade Samhain. De delade in året i två delar, sommarhalvår och vinterhalvår, varav Samhain var början på vinterhalvåret. Även i Sverige finns ju indelningen av året i sommar- och vinterhalvår och de gamla keltiska sederna är ofta lika de nordiska på många sätt, kanske för att människor faktiskt reste, bytte varor och tjänster och påverkades av varandra.

Samhain var också en tid då de döda kom tillbaka och för att hjälpa sina nära och kära att hitta hem, tändes ljus och brasor. Detta var också en god tid för förutsägelser inför det nya året eftersom gränsen mellan världarna var extra tunn eller suddig.

Halloween – All Hallow’s Eve

cutehallow27Själva All Hallow’s Eve, Halloween, kommer från en senare gammal irländsk sedvänja som blandats med kristna tankegångar.

Den innefattade bl a användandet av potatisar, rovor och betor som man gröpte ur och satte ljus i för att skrämma bort den osaliga anden av Jack, som efter sin död inte var tillåten in i varken himlen eller helvetet.

Jack O’ Lantern

Djävulen, som blivit lurad av Jack ett flertal gånger och därför inte ville låta honom komma in i helvetet, sände iväg honom ut i världen med bara ett glödande kol i en urgröpt rova.

Därefter fick Jack vandra omkring som en osalig ande i all evighet med sitt lilla ljus. För att skrämma bort Jack och andra osaliga andar gröpte folk på Irland ut rovor, potatisar och betor som de satte ljus i och kallade för ”jack o’ lanterns”.

Rovorna, potatisarna och betorna blev senare utbytta till pumpor när högtiden fördes över till Nordamerika av immigranter, eftersom man upptäckte att pumpor var ypperliga att göra jack ‘o’ lanterns av. Och Nordamerika är ju dessutom ansett som pumpans hemland.

Hur du nu än firar eller hedrar denna tid eller kanske inte ser den som något särskilt alls, så önskar jag dig en riktig trevlig helg!

Källor och mer läsning:
http://www.history.com/topics/jack-olantern-history
http://www.history.com/topics/halloween
http://www.history.com/topics/halloween-around-the-world
http://freya.theladyofthelabyrinth.com/?page_id=339
http://tannhauser3.wordpress.com/kalendrar/alvablot/

Live spökjakt via videofeed

Följ en live spökjakt via youtube. Huset ”The Sallie House” undersöktes under 70-talet av det kända ”spökjägar-paret” Ed och Lorraine Warren. Men huset har enligt uppgift aldrig blivit renat på sin negativa energi.

Huset byggdes under 1860-talet och flera människor har enligt uppgift dött i huset samt ett par självmord har också skett. En husägare har sagt att huset är den direkta orsaken till att han förlorade allt och gick bankrutt.

Mer information om spökjakten.

Edward Mordrake

Den stackars Edward Mordrake var en mycket rik arvinge till en engelsk 1800-tals adelsfamilj. Edward föddes med ett extra kvinnoansikte bak på sitt huvud. Ansiktet kunde varken tala eller äta, men det sades både kunna skratta och gråta och syntes ofta prata obegripligheter och följa de som tittade på det med sin blick.

Edward bönföll sina doktorer att ta bort ansiktet även om operationen riskerade att ta död på honom. Men ingen av dem vågade utföra den riskfyllda operationen. Edward sade att ”demon-ansiktet” viskade fasansfulla saker för på natten och lockar honom till att göra ohyggliga dåd.

edward

Trots ansträngningar för att hindra honom så lyckades Edward begå självmord vid 23 års ålder. Hans sista önskemål var att få demon-ansiktet borttaget från sitt huvud ”lest it continues its dreadful whispering in my grave.” Och slutligen att själv bli begraven på en omärkt gravplats.

Tom Waits skrev också ett musikstycke för den olycklige Edward:

Historien först nedtecknad i boken Anomalies and Curiosities of Medicine

Skulle du vilja ändra något i ditt liv om du visste att du snart skulle dö?

För många är det en skrämmande och känslosam upplevelse att tänka på sin egen död. Det kan också vara en fascinerande tanke att fundera på att vi alla någon gång skall vandra vidare från detta liv in i ett annat äventyr. Och för andra som har svårt att förlika sig med tanken på ett efterliv, så ses kanske döden som en enda lång vila – som en välbehövlig semester från ett liv i jäkt och arbete.

För ursprungsfolk anses ofta döden vara en mer naturlig del av livet än den gör för människor i väst. Ursprungsbefolkningar lever närmare naturen och tänker ofta på livet och döden som en helhet där de båda är nödvändiga delar av livshjulet. Det är också lättare att förstå naturens cykler som vi alla tillhör; vår och höst, ungdom och ålderdom, liv och död, om man befinner sig direkt i det och varje dag ser skogen och djuren omkring sig och hur vi människor också har vår roll i det stora hela.

Priset för vår civilisation och bekvämlighet är på bekostnad av vår insikt och närhet till naturen och miljön. Det verkar vara ett högt pris att betala och jag undrar om det alltid är värt det?

Bronnie Ware arbetade många år inom den palliativa vården och skrev en bok om sina erfarenheter där hon berättade om sina upplevelser och det döende människor ångrade mest när de såg tillbaka på hur de levt sina liv. För mig så känns det viktigt att inte vänta, om man kan, med att ångra sig tills dess döden är oundviklig och det inte längre finns tid, ork eller möjlighet att förändra något om man skulle vilja. Livet bör inte förväxlas med en kapplöpning för att få känna mest njutande, men det skall ju inte heller kännas som en lång vandring där pengar och den rena överlevnaden alltid är det viktigaste. Kan det inte få finnas en balans?

forget-me-not
Förgätmigej

I boken The Top Five Regrets of the Dying – A Life Transformed by the Dearly Departing återgav Bronnie Ware erfarenheterna som legat till grund för artikelcitatet nedan:

Regrets of the Dying

For many years I worked in palliative care. My patients were those who had gone home to die. Some incredibly special times were shared. I was with them for the last three to twelve weeks of their lives.

People grow a lot when they are faced with their own mortality. I learnt never to underestimate someone’s capacity for growth. Some changes were phenomenal. Each experienced a variety of emotions, as expected, denial, fear, anger, remorse, more denial and eventually acceptance. Every single patient found their peace before they departed though, every one of them.

When questioned about any regrets they had or anything they would do differently, common themes surfaced again and again. Here are the most common five … Läs hela artikeln här.

Den onda människonaturen som den framställs i massmedia

Jag läser ibland inlägg på sociala nätverk som säger att människor är onda och det är därför världen tycks se ut som den gör. En del ger upp i frustration inför den aldrig sinande strömmen av negativa nyheter i massmedia och blir apatiska, vi måste ju vara onda; hur kan annars världen se ut som den gör?

Närhelst jag hör någon propagera för detta synsätt så tänker jag på människorna omkring mig. Jag föreställer mig själv omgiven av människor som jag känner personligen och inte bara är ytligt bekant med. För om jag räknar upp personerna jag känner vid namn och har pratat avslappnat med och som känner mig på samma sätt så når jag snart fram till en fråga:

Hur kommer det sig att de flesta jag känner inte verkar ha en ond och självisk människonatur som det genomgående framställs i massmedia?

För jag känner inte alls igen mig. Visst har jag känt min beskärda del av negativa och elaka människor i livet, men det är inte tillnärmelsevis så många att jag känner igen mig på det sättet det framställs i massmedia.

Min tro är att människonaturen är företrädesvis god, men att det finns en klick människoliknande varelser ibland oss som känner mycket lite empati med andra människor och snarare lever likt rovdjur ibland oss. Dessa människor brukar vi ofta kalla för sociopater och psykopater och gemensamt för dem är att de saknar den fundamentala koppling till människonaturen vi alla har och vilket gör oss till människor. En normal människa känner sig ledsen när de ser en annan varelse lida, en normal människa vill hjälpa till när någon är i nöd, och en normal människa försöker förbättra sådant de rår på i den mån de kan.

Men människor är inte bara osjälviska eller enbart själviska till sin natur. Människor är inte heller onda till sin natur, men vi är inte heller alla vänliga.

Människor är inte figurer i en Disney-film, men vi är inte heller enbart självupptagna, narcissister och materialister vilket människor ofta framställs vara i nyheter, serier och tv.

free-your-mind

Vi människor är inte robotar, vi är varelser med känslor och upplevelser vilka sammantaget skapar det som kallas den mänskliga naturen.

Jag förstår varför många människor blir överväldigade när de tittar på TV där världen förminskas och förenklas till kategorier som ekonomi, terror, krig, vinst, svält, nedskärningar och all möjlig negativism vi överhuvudtaget kan bli översköljda med. Nyhetschefer brukar hävda att de bara rapporterar nyheter och inte bestämmer vad som visas, eller att människor i själva verket bara är intresserad av dessa nyheter och det är av denna anledning som nyhetsflödet ser ut som det gör.

Men det är också ett faktum att en känslosam och levande människa som hela tiden blir översköljd av negativa upplevelser och historier, till slut kommer att bli mer och mer avtrubbad men även lättpåverkad. Ett barn som bara får höra hur uselt och hemskt allting är, blir slutligen tyst och passivt.
Tror vi på att världen är farlig och elak så blir det också paradoxalt nog lättare att ge fan i allting och bara låta skiten rämna. Via denna skeva verklighetsbild så blir människor lättare korrumperade i själen. Plötsligt lever vi inte för något annat än att äta, skita, konsumera, jobba, dö.

flammarion

Ifrågasätt

Det är mycket lätt att hitta tillbaka till verkligheten och insikten om en godare värld. Galenskapen vi lever i nu är inte mer verklig än en realitysåpa. Lösningen heter att stänga av TVn och att se sig omkring bland vännerna och börja ifrågasätta propaganda. Fundera på vad det är som sägs och följ tråden tillbaka till ursprunget och se vem det är som vinner på att det ser ut som det gör.

Att våga vara öppen för nya intryck och ta nya vägar

Att köra fast i ett visst beteende hör till vanligheterna. Hör man på vad människor ofta gnäller lite över, så är det att de känner sig fast i ett beteendemönster och inte hittar vägen ut.

Jag vet inte själv hur många gånger jag brottats över mina egna tankar och hört mig själv upprepa något likt: ”det går inte göra det där, först måste jag bli klar med det här” eller ”jag kan inte komma dit jag vill, för jag är tvungen att göra det här” osv osv.

För de flesta, inklusive mig själv så handlar 90% av detta inre gnäll om negativa tankemönster som saknar verklig grund. Endast en bråkdel av problemen som jag gnäller mest om är reella problem och skulle inbjuda motstånd om jag försökte ta hand om dem.

Att t ex påbörja ett nytt projekt och lära sig en ny färdighet handlar oftast om att bara göra det. Att t ex sätta sig på träningscykeln varje dag är egentligen en fråga om att ta höger vid sovrumsdörren till motionscykeln, istället för vänster till vardagsrummet. Det är små, små problem egentligen men de är väldigt stora i tankarna.

Svårare mönster att bryta kan handla om att byta jobb eller ta sig samman och träffa nya människor, att t ex göra det man längtar efter och går och tänker på hela dagarna.

Du måste våga

Det är väldigt svårt att våga, skitsvårt rent ut sagt. Innan man har gjort det.
Det är som hoppet från högsta trampolinen i skolbassängen när vi var små, eller att våga gå fram till den snygga tjejen på festen och bjuda upp (..ja, jag vet jag börjar bli gammal, men det var så det gick till när jag växte upp).

Poängen är att det handlar oftast om att våga. Det negativa tankemönstret inombords är väldigt svårt att rå på om du inte vågar ta för dig i livet.
Och för att göra det enklare att bryta mönstret så har jag kommit att inse att många av de större tanke-svårigheter blir lättare att hantera om du först tar hand om de lättare. Dvs det är lättare att byta jobb om du först börjar cykla på träningscykeln varje dag. Det är nämligen så att om vi börjar öppna upp oss på en front i livet så innebär det ofta att det automatiskt känns lättare att göra andra saker.

struggle

Att våga är en gradvis process, men när man väl börjat så brukar det gå undan av bara farten. Det är som att städa i hemmet. Vi drar oss inför att börja dammsuga, men när vi väl börjat så har vi plötsligt också stoppat in och kört en maskin tvätt och även plockat undan några tidningar som legat och stökat. Saker och ting hänger alltså ihop. Som andligt intresserad och i min roll som vägledare stöter jag ofta på hur vi civiliserade människor kan anstränga oss intensivt för att försöka se världen som indelad i separata processer och bitar. Men egentligen så är alltihop en helhet. Allt inom dig och utom dig hänger ihop, och när du börjar dra i en tråd så märker du ganska snart att tråden hörde samman med ett helt garnnystan och plötsligt börjar allt möjligt positivt att hända.

Men du måste alltså våga. Du behöver kanske uppmuntra dig själv till framgång, t ex genom att först visualisera vad det är som du önskar att göra eller kanske genom att göra positiva affirmationer. Om det känns som det gör nytta att göra dem så använd det, det är mitt råd. Men förr eller senare behöver du gå fram till kanten och ta steget ut.

Men inse också en viktig detalj. Som jag tidigare sagt så hör allt samman. Tänk på att även om det känns som du tar steget ut i tomma intet och att det inte finns något som kommer fånga dig, så är allt detta också en del av ett tankemönster. Egentligen är du redan där du vill komma, och det handlar allt som oftast om att bara vakna upp till denna insikt. Så våga, det kommer att göra underverk.

Vad är det med ämnet Vampyrer egentligen?

Det undgår oss inte att det är ofta mycket hype och romantisering kring ämnet Vampyrer. Det är egentligen inget nytt utan glamouriseringen kommer främst ifrån Hollywood och har varit med länge.

Samtidigt så har vampyren inte porträtterats på samma sätt hela tiden. Filmen Nosferatu: Eine Symphonie des Gravens med den läskige karaktären Count Orlock från 1922, visar en helt annorlunda vampyr som mer påminner om en gravskändande ghoul än den moderna sexiga motsvarigheten vi är vana att se idag.

nosferatu

lestatDen moderna vampyren har utvecklats långt från Anne Rice skildring av gotiska, dramatiska väsen som tvingats att vandra bland de levande utan att kunna känna tillhörigheten till mänskligheten och är för evigt ensamma. Skildringen av Vampyren Lestat är en bättre modern tolkning av en kraftfull men också väldigt miserabel varelse.

Dagens massmediala tolkning

Den ultramoderna skapelsen är väldigt annorlunda än sitt ursprung.  Som litterär framställning är det en svårsmält skildring där vampyren nu reducerats till en tonåring med känslomässiga problem. Ett exempel är serien Twilight som främst är känd p.g.a. dess filmatisering, och kanske den ännu yngre upplagan True blood. Numera råder det stundtals krig mellan vampyrer och (ofta) varulvar, dramat handlar ofta om problematiska kärleksförhållanden samt vampyrer och andra väsen som numera integrerar sig i samhället t ex genom att gå i skolan..

Detta drama är en gammal version av den klassiska Romeo & Julia-historien där två individer hyser förbjuden kärlek (varulv – vampyr, vampyr – människa och människa – varulv) gentemot varandra och som ofta slutar i elände och död. Men den hypermoderna vampyren är inte längre en mytologisk figur utan har reducerats av Hollywood till intrigerna i ett vanligt TV-relationsdrama, med en alltid närvarande touch av överdriven romantisering av död.

still-a-better-love-story-than-twilight

För visst är det lätt att förstå att filmbolagen självklart försöker göra pengar av sex och relationsdramatiken i vampyrdramat, men tyvärr finner i alla fall jag att den överdrivna dödsromantiseringen som alltid är närvarande förblir helt onödig och överflödig. Men vi kan inte få allt här i världen.

Vampyrens moderna uppkomst

vlad-tepesSom figur har Vampyren en väldigt gammal historia och det finns historier och skildringar i alla kulturer om hemska figurer som lustar efter människoblod. Men det är inte vampyrens egentliga väsen som jag tänker ta upp denna gång utan fokus ligger främst på var vår moderna film-vampyr har sin uppkomst.

Förmodligen är det främst Bram Stokers novell från 1897, Dracula som är källan till den moderna vampyren, alá Twilight sagan. Bram Stoker fann förmodligen i sin tur sin inspiration från den Rumänska Vlad Dracula, prins av Wallachia eller Vlad the Impaler som han också känns igen som.

Vlad Dracula (1400-talet) tillskrivs en mängd extremt sadistiska särdrag och om historierna är sanna så mördade och torterade han tusentals människor, ofta med inlevelse och nöje. Enligt en historia så flydde de invaderande Ottomanska Turkarna vid åsynen av tusentals ruttnande lik som spetsats på pålar och som Vlad hade beordrat skulle lämnas inför den annalkande hären. Åtskilliga andra historier skildrar en härskare som ofta utdelade straff där människor förlorade livet t ex genom att få lemmarna avslitna av hästar, skalpering, huden flådd, koka sina offer levande samt många fler synnerligen otrevliga sätt att ta död på sina fiender. Men om alla dessa historier är sanna lämnar jag till historikerna.

Den förlorade länken

Det är intressant att se hur långt bort filmens vampyr kommit från Nosferatu till dagens porträttering av en ångestfylld tonåring med identifikation och relationsproblem, och med alldeles för mycket dödsintresse.

Den moderna filmens vampyr blir kanske bäst porträtterad av Mel Brook i ”Dracula: Dead and Loving it” med Leslie Nielsen, för i all ärlighet, har det verkligen gjorts en bra vampyrfilm sedan dess?

Ha en trevlig filmkväll. Nedan visas hela filmen.

https://www.youtube.com/watch?v=YoRMZLbUW4o

Art Bell och det desperata telefonsamtalet

Art-BellArt Bell är en väldigt känd radiohost inom alternativ nyhetsmedia och paranormala fenomen som sände många år på radiokanalen Coast to Coast AM. Under åren så hade han en mängd olika gäster och dessa hade ofta uppseendeväckande budskap eller sade sig varit med om mycket udda händelser.

Under en kväll så bad Art Bell att eventuella whistleblowers skulle ringa in om bland annat Area 51 och UFOs. Vad som sedan utspelades On-Air gjorde genast radiohistoria.

Det är inte helt avgjort om detta var en hoax eller inte. Senare ringde en annan man till Arts show och sade sig vara personen som gjorde det första telefonsamtalet och menade att det hela varit ett stort skämt. Men om det verkligen var personen som ringde är av många omtvistat då rösten inte alltid lät som det gjorde under det första samtalet. Det har också blivit ifrågasatt varför personen skulle haft för motiv till att ringa in på nytt och då medge sitt taskspel, men kanske var det verkligen av genuin välvilja?

En ytterligare intressant faktor i denna märkliga historia är att Art återkom till historien om det desperata telefonsamtalet redan under nästkommande program och sade att sändningsavbrottet uppstod p.g.a. att satelliten som kopplade radiosändningen hade förlorat sin earth lock, dvs att satelliten på något sätt hade knuffats ur sin omloppsbana. (?)

Det finns mycket mer information om denna märkliga händelse i olika onlineforum och för att hitta dem så är det bara att söka. Hoax eller inte, vad tycker du?